Avslutar med märgben

Fredagsmyset inleddes med lite hundträning. Tanken var att möta Åsa på SSBK men med tanke på underlaget bestämde vi oss för att träna inne istället. Inte tokigt alls, riktigt bra faktiskt :-) Vi fick tillfälle att peta i detaljer, träna på filten, störningsträning och pröva lite nytt tänk. En fin start på helgen.

Lördag förmiddag var inbokad för Sandra&Jade. Det skulle filmas och jag & Marie var utsedda assistenter. Zita fick även hon assistera lite, säker hund på platsliggningen. Bästa Zita!  

Acke fick vara med lite i pausen. Vi jobbade vidare med framför allt störningsträningen.  

Innan vi åkte hem gick till uppletanderutan, som ju inte är sig riktigt lik efter att Dagmar & Emil  varit på besök. Men  vad gör det, omväxlande terräng och de föremål som jag lagt ut i två korridorer hämtades hem.

Helgens hundträning avslutades i Sickla Köpkvarter. Svårt och utmanande, mycket att hålla reda på och det tar en stund för Acke att samla ihop sig. Men när han väl gjort det så blir det bra och han klarar utmaningarna fint. 

När en situation blir jobbig, eller om han inte riktigt förstår så kommer det lätt ljud. Detta är ett stort NO så det gäller att vara uppmärksam och hjälpa honom att inte hamna i sådan situationer.

Låter som en späckad helg, men jag har också kroknat strax efter åtta varje kväll. En vecka med en magsjuk liten Toffee har satt sina spår, att vara uppe och ute ett par gånger varje natt är inte riktigt min melodi. Nu är hon återställd vad det verkar, men vi väntar fortfarande på provsvaren från veterinären. 

HD-A ED-UA

Äntligen kom beskedet. Acke har strålande vackra leder!

Så klart hade vi älskat honom precis lika mycket och givetvis hade vi fortsatt på vår redan valda väg om det hade visat sig att de inte var så bra. Men när man nu har fått förmånen att äga denna fantastiska hund så hade det kännts extra tråkigt om lederna inte varit topp.  Så nu vet vi att det är grönt ljus för det mesta vi kan tänka oss att ta oss för. Jippie!!

Ishalka och Iskallt

men vad gör väl det när man ska ut i skogen och spåra.

Vi möttes upp i skogarna kring Fituna där vi inte varit på länge. Vi lade ganska snabbt ut våra spår och körde i dag uppletande medan spåren låg till sig. 2 korridorer - 2 av benen i ett kors, med 3 föremål i varje.

Givetvis jobbade vi med uppletandet men fokuserade också på att transportera oss fram till och mellan korridorerna. Acke visade idag också prov på att avlämnandena är på G. Ett bra uppletande med nosen på direkt och snabba ingångar. Nöjd!

Spåret då? Jo det gick bra, men med mycket vind så hamnade han vid sidan av spårkärnan. Vi fick inte med oss alla pinnar in, men det berodde nog inte på det utan snarare på viltintresset som tog över när han blev lite trött. "Man" gör det ju gärna lätt för sig bitvis.

Men när jag summerar så är jag ändå nöjd med dagens träning i skogen.

Ella då? Vi kan vara glada att vi lever ;-)    Vid hennes spårslut stod bilar parkerade och vi hörde hundar som drev. Det bekom dock inte henne

Efter lite fika i solen åkte vi hem lätt nedkylda. En toppendag, nu ser vi fram emot söndagen med lite lydnadsträning

Liten blir stor

Tiden går fort och vips har man nästan glömt att de har varit så små och pyttiga. I dag har vi tagit ett stort och viktigt steg i livet, höftledsröntgat. Nu är det bara att nervöst invänta resultaten.

På spåret

I mellandagarna bjöds vi på ett ordentligt långspår från bäst Bosse B.

På sista tiden har jag ju börjat uppleva att det kanske kan börja bli en spårhund av lilla Ackeman. Den känslan kom dock på skam ganska ordentligt vid det här spårtillfället. Acke var märkbart störd av vårt följe och fick väldigt svårt att koncentrera sig på spåret.

Visst fanns det bitar och stunder där han visade att han faktiskt kan,  men när jag summerar så är han helt klart inte mogen för detta än. Vi är dock en erfarenhet rikare som vi tar med oss i erfarenhetssäcken.

Så idag var det dags att ge sig ut sig skogen igen. Vi mötte upp med Lena & Ella ute i skogarna i Grödinge. Lite småkyligt med ett vitt puder som knappt täckte marken och solen nådde kanppt över trädtopparna. En riktigt härlig dag.

Acke visade idag upp en betydligt bättre sida, spårade riktigt säkert, bortsett från vissa viltmarkeringar.  När slutapporten var funnen selade jag av honom mycket nöjd, trots markeringarna, men det är ett känt problem som vi hela tiden jobbar vidare med.

Efter att ha gått med Lena & Ella i deras spår kan man lugnt konstatera att ålder och mognad verkligen gör sitt till. Ella var från början en riktigt yr höna i skogen, men numer går hon så mycket säkrare och det är sällan hon bommar en pinne.

Vi avslutade med uppletande. Raka skicka i  2 olika "korridorer", idag utan synintryck. Mycket nöjd med Ackes skick, totalt 6 föremål in.

Nu kör vi!!

Summering och mål. Den här typen av inlägg  är vanliga vid den här tiden på året.

Jag har fram till i dag inte funderat så mycket på det med tanke på att mycket av år 2011 har gått till Ackes träning. Men så klart har det hänt en del ändå och den allra största hundhändelsen var givetvis att Zita blev svensk spårchampion SE SpCH. Något vi har jobbat och strävat efter i många år. Ett tag kändes det omöjligt, men ju mer rutinerade vi blev desto mer fanns tanken där. Så när vi stod på pallen på Knivsta BK, Walloxkampen, och knipit vårt tredje Cert med två schäfrar på vardera sida så var det en fantastisk känsla och enormt stor glädje.

Griffonerna då? Där har det inte hänt så mycket under 2011 får jag erkänna. Vi började lugnt och ju längre in på 2011 vi kom stod det klart att det fick bli ett mellanår för deras del. Aledningarna till det var flera men när det beslutet väl var taget så kändes det riktigt bra. Nu går vi in i 2012 och om allt går som vi vill kanske huset kommer att befolkas av ännu fler fyrbenta, om än tillfälligt

I den tvåbenta världen så har vi bl a firat vår första bröllopsdag. En fin dag att minnas tillsammans även om vi även försöker vara duktiga på att  ta tillvara på vardagen.

Sommarsemestern tillbringades bla på Österlen och var en fantastisk vecka med många fina upplevelser.

Ytterligare ett litet barnbarn, Alice, har sett
dagens ljus och jag fick förmånen att vara med när hon kom till världen. En fantastisk himlastormande upplevelse, få morföräldrar förunnat, och jag är så otroligt stolt och tacksam över denna möjlighet ni givit mig, Mika & Daniel.

Så tillbaka till fyrbeningarna och i det här fallet, Acke. Där har träningen legat i fokus och tävling har kännts långt borta. Men nu börjar vi så smått känna att träningsresultaten ska upp till bevis. Och visst har vi mål för år 2012, men når vi dem? Inte alls säkert. För hur höga ambitioner jag än har med Acke så har jag inte bråttom med att förverkliga dem och jag är säker på att Acke kommer att bjuda på en eller annan överraskning under resans gång.

Men håll i hatten därute på appellplanerna för snart kör vi.

Ytterligare en heldag

Tror Acke skulle gilla att jag var "arbetsbefriad" Jag får nog satsa på fler lotter.

Idag mötte vi upp Åsa & Birre vid Botkyrka BK för att ge oss ut i skogarna i Grödinge. Birre var inte topp tunnor till sig över att åka Skoda tillsammans med Acke, men det gick bra ändå. Acke visade prov på stort lugn i buren men Åsa var inte riktigt lika nöjd med Birre som tyckte det var lite jobbigt att åka i en främmande bil.

Åsa har alltid en plan, hon är fantastiskt med det och man behöver aldrig fundera på om hon har tänkt till. För det har hon. Något att lära av.

Ackes spår var då givetvis välplanerat, med mycket viltstörning och belöning ganska direkt efter. Han var mycket duktig och klarade försvårningarna mycket bra.

Budföring hann vi också med därute i skogen. Birre var säker, även om ingången var nära, nära. Acke gick förvånansvärt bra med tanke på hur många gånger vi kört det. Vi jobbar vidare på det. Tankar fick jag med mig hem, funderar på hur vi lägger upp det på bästa sätt.

Efter skogsarbetets avslut drog vi vidare till Botkyrka BK för att köra ett pass med lydnad. Vi byggde vidare på gårdagens träning, och på det lade vi en del andra moment som vi inte kört på ett tag. Även de gick bra.

Vi summerar - En härlig träningsdag

Ackes dag

Julklapparna är utdelade och julmaten är äten. Nu återstår några lediga dagar innan vi går in i ett nytt, förhoppningsvis, händelserikt och härligt år 2012.

Så på vår första lediga dag, när många återgår till att arbeta passar vi på att......träna lite hund. Idag var det helt och hållet Ackes dag. Vi började med att åka ut till Botkyrka BK för att möta upp med Linda & Rusa och Sanna & Alice. Acke och Alice började med en härlig stund i "hagen" där de sprang och sprang och njöt i fulla drag. Man blir så glad när man ser hur de njuter av att ha hittat en "frände" och att det fungerar så himla bra. Inga sura miner där inte.

Sedan var det dags för lite mer seriös träning. Vi började med platsliggning. Vilket inte var helt enkelt med två oroliga unghundar, där den ena var märkbart stöd över att skogen höll på att braka samman. Rusa tycktes undra om det verkligen var platsliggning vi höll på med??

För min egen del fokuserade  vi sedan på inkallning, eller snarare på stadgan vid inkallningen. Jag tror på variation, för att få upp Ackes förväntan, få honom att hålla blicken klistrade "i min ´rygg". Inte ta ledigt en stund när jag lämnar honom. Stadga och förväntan. Ja, det gick riktigt bra, trots Moa som rullade i gräset, Alice som inte ville vara uppbunden, inte heller Kastor och som grädde på moset, LÖV som yrde.

Sedan blev det dags för oss att dra vidare. Avslut på filtkursen. Idag var det upp till bevis. Hade vi tränat, har han lärt sig något och kommer det att funka i utemiljö?

Ja, det funkade fint i utemiljö. Lite svårt med att lägga sig ner, men han visste var han skulle befinna sig. Det är väldigt intressant att se hur hundarna agerar, hur de "svarar" på hur vi agerar.

Det har också varit jätteintressant att se hur de andra hundarna i gruppen har utvecklats. Vi har ju minst sagt varit en brokig samling. Alla har gjort jättestora framsteg i det/med den man har att jobba med.

Ett stort tack till Åsa & Modde som håller i kursen. Är så glad att jag "hittat" er

Man kan bli troende för mindre

Vi åkte ner till Vappersta för att spåra tillsammans med Åsa & Birre. Ackes första spår var oerhört välplanerat med 2 markerade viltövergångar.

Vid den första övergången markerade han ordentligt med en skarp korrigering som han svarade direkt på. Belöning, kissmarkering (med ny korrigering) och pinne direkt efter. Mycket respons, väldigt tydligt kroppsspråk.

Vi tuffar vidare i spåret och vid nästa ”viltövergång” ruskar han av sig och tuffar vidare. Inget stopp, ingenting, men väl en kissmarkering (med korrigering).

Pinnarna har högt värde och slutet plockar Acke glatt upp. SUPER!!! Helt enkelt

Sedan var det min tur att hänga med Åsa & Birre. Han är intensiv, men betydligt mer samlad än tidigare då jag sett honom. Yvigheten är något bortskalad och viljan att jobbar vidare oerhörd.

Så var det Ackes tur igen. Åsa talade deklarerade genast ”klarar han detta är han värd tårta i kväll”. Den här gången var det inga planerade viltövergångar men rejäl störning ändå. Åsa skrämde nämligen upp en stor flock vildsvin när hon lade spåret och mitt i deras lega gick spåret över.

Acke gick med stora, försiktiga steg igenom legan, men markerad pinnen ordentligt. Spårade vidare och markerad tydligt vilt, men valde spåret och pinnen. Och vips skuttade haren snabbt vidare. Så fortsatte det, men märk min förvåning när han gick över slutpinnen! Men lika snabbt hejdade han sig, vindande, backade och tog den. JIPPIE. Allra bästaste Acke, vad han har utvecklats.

Sedan var det dags att göra släktbesök. Lilla Chili, Lagotto Romagnolo, mammas lilla valp. Bedårande söt så klart, ”alla valpar är söta”.

Zita tyckte hon var helt ointressant och Acke skötte sig galant. Bättre än så kan det inte bli.

Nu avslutar vi helgen med middagen som Janne har komponerat, Lammfärsbiffar med potatiskroketter. Lyx!

Frostnupet

Trots att det inte blev någon utställning för oss i år, så är ändå den här helgens lördag vikt för Älvsjömässan. Mycket att titta på, lite att shoppa och många trevliga människor att träffa. Så efter att ha spenderat en mycket trevlig lördag på mässan tillsammans med Marie & Sandra så var det bara att ge sig ut i skogen idag.

Lena & Ella slöt upp, vi är ett troget spårteam hon och jag, denna småkyliga söndagmorgon. Jägarna var också där, men de verkade inte märkbart störda över vår närvaro och vi höll oss på olika håll.

Acke var väl inte riktigt i sitt esse. Eller så kanske det var det han var, men inte höll han sig i någon spårkärna. precis. Svårt underlag med, med mycket doft i allt det frostnupna. Som krydda på moset, var det än mer grisbök än vad det brukar vara i de markerna.

Summa summarum, vi tog oss runt spåret med långt ifrån alla pinnar med oss in, men väl slutet. Så runt på något vi oss ju uppenbarligen.

Avslutar nu helgen med en lugn söndageftermiddag/kväll i väntan på middagen som Janne tillagar åt oss.

Söndag morgon

och jag har alldeles glömt bort att höra av mig till min träningskamrat, Lena S, som jag lovat. Som tur är vet jag att hon är morgonpigg så jag drar iväg ett SMS, klockan är 08.15, ”Hur ser din dag ut?”. Snabb får jag ett svar, ”Är redan ute i skogen, kan lägga ett spår till dig”

Fantastiskt vilka träningskamrater man har.

Jag snor mig på, svänger ihop lite frukost till oss och drar iväg. Vi kommer fram precis lagom till påsläpp så det är bara att köra. 

Ganska mycket vind, så i början blev det lite yvigt och svårt att läsa av Acke. Efter att tag kommer vi in i lugnare marker och då går han som en klocka. Alla pinnar med oss in, trots att han i dag visade upp ett nytt beteende. Plocka upp pinnen för att snabbt gå vidare för att sedan släppa den efter en stund, det gäller att hänga med i svängarna. Så vill jag så klart inte ha det, men han tog mig med överraskning, inte bara en gång men två. Engångsföreteelse, ja kanske, men som sagt, nytt fenomen att uppmärksamma.

Jag hängde sedan med Lena & Ella i deras spår. Ella visar verkligen att hon har mognat och Lenas promenader i skogen har på så vis kortats av, inte så många extra lovar längre. Skönt, då räcker krafterna till annat också.

Vi avslutade med lite uppletande. 4 föremål i två korridorer och som avslut provade vi en ny idé. Jo då, den kan nog bli användbar. 

Veckan som gick

mörkret har kommit och snön håller sig borta. Skönt i och för sig utan snö, jo, jag hör till dem som klarar mig utan. Men detta mörker, det begränsar ju träningsmöjligheterna, vilket är trist.

Men vi har en ganska stor hall med flera stora speglar. Så där nere kan vi hålla på och pyssla, häromdagen fick jag tom lite hjälp av Janne

Positionen vid fot, apportering, "filten" och fjärren. Ja, lite av varje går att hitta på.

Men idag var vi iväg till DTBK och tränade ihop med Linda & Rusa och Tiina och Ascot. I uppletande hade vi en liten plan, jo då, tänket fungerad ganska bra. Lite nya idéer och tips från Linda tog vi också med oss hem :-)

Lydnaden. Linda hjälpte mig att brainstorma lite, framför allt kring hoppet och apporteringen. Tack för det.

I kväll softar vi med "Så mycket bättre" Men just nu väntar jag på en härlig middag som Janne håller på att "koka ihop"

Berit

Stormen  Berit sveper in över Sverige, i huvudsak södra Sverige, men även vi får oss några rejäla vindpustar.

Men vi hade bestämt oss för att träna en stund så vi sågs ner på IP och det blev ju spännande. Förutom fotbollsspelande killar och flygande bollar så yrde löven, soptunnar välte och sopsäckar blåste omkring. Störning på hög nivå som blev lite mycket tyckte Acke. Men när han blev medveten om att hans matte verkligen tänkte överge honom insåg han att det var bäst att hänga på.

En del bra grejer fick vi till, så inte blev det så illa ändå när allt kom omkring.

Oslagbart på Hamburger Börs

En supertrevlig kväll på Hamburger Börs och Eric Gadd är OSLAGBAR!! De andra artisterna bleknade i förhållande till honom

Härlig känsla!

I lördags morse ringde klockan precis som vanligt. Det var dags att åka till Kungsör för att köra fortsättningen på vår Träningstävlingskurs med Lotta & Anne.

Helt ny miljö för Acke och en hel del väntan i bur på sidan av plan så det skulle bli spännande att se hur han hanterade situation.

Och han hanterade det alldeles utmärkt. När vi hade kört vårt första pass, där vi även blev filmade, så var jag så nöjd. Kunde bockat, bugat och åkt hem, men än var dagen inte slut.

Vi körde en linförighet, inkallning, hopp över hinder, apportering och tandvsning. Allt i en kedja och den gick toppen. Han var dessutom med mig fint mellan momenten.

Ett pass till kördes på eftermiddagen och det var jag också mycket nöjd med trots att vi kanske inte hade riktigt samma flyt i alla moment. Men liten kille orkar inte riktigt hålla ihop lika bra hela dagen än

I dag har vi suttit och tittat igenom och analyserat filmerna från båda tillfällena. Mycket lärorikt, och magkänslan stämde. Min duktiga Acke

Blandade känslor

Den här veckan har varit lite av en berg- och dalbana. Livet med en ung tervhane är fantastiskt, Acke är en underbar hund, både som träningskamrat och som familjemedlem. Men det betyder inte att varje dag är en dans på rosor. Den här veckan har han visat prov på hela registret. En stark jaktinstinkt som är något för mig att bita i, och fantastiska träningspass. Jag är ju givetvis glad för att han inte bara bjuder på besvärligheter utan även på trevligheter. Och som en kär träningskamrat sa "vi ska ju vara glada för jaktintinkten, det är ju den vi använder.

Efter att ha brutit ihop så är vi nu på väg att komma igen - Acke & jag

"Stora Stockholm"

För första gången sedan Griffonerna kom i vårt liv så har jag i bestämt mig för att inte ställa ut dem på Stockholmsmässan.

Vi har helt enkelt tagit en paus i år. Ett beslut som jag känner mig väldigt nöjd med, men som in i det sista inte var helt självklart. I år åker vi dit under helt andra förutsättningar, mingla lite, spana in lite hanar och titta på de duktiga elitekipagen som tävlar lydnad.

Jag hoppas på en toppenhelg

Avslut på helgen

fick bli på Södertälje BK. Jag och Marie möttes där för att få lite träning på "ny" plats.

Mycket nyttigt för Acke som fick insupa en massa nya intryck. Träningen gick bra, inte felfri, men utvecklande.

Vid två tillfällen var Acke bra sugen på att springa och morsa på andra ekipage. Vid ena tillfället valde han mig :-) Vid andra tillfället gjorde han helt fel val - sprang fram till en JÄTTESchäfer och hans mycket ilskna (jag bad om det) matte som tänkte döda honom med jätteapporten. Acke såg mycket förvånad ut och valde i det här läget matte. Skulle jag också ha gjort.

Vi avslutade med fika, nybakad rulltårta. Till fikat bjöd Love på underhållning, och underhållna det blev vi.

Invigning av nytt tjänstetecken

Idag var det dags att möta upp Lena och Marie för att åka ut och spåra. Vi försöker åka ut på lite nya marker för att få lite omväxling och det är härligt att få tillgång till annan fin skog.

Acke har verkligen utvecklats i spåret. Tänk att jag för ett halvår sedan kände mig så missmodig. Jo, jag vet, han är ung. Men ändå! I dag kan jag bara säga att jag känner hopp för framtiden.

Även Zita var med och fick sig ett spår, och ja, där är det inte mycket att säga. Glad som en speleman när hon hittade slutet - bollen.

Vi avslutade med ett uppletande. Strategin var redan lagd sedan förra gången. Två korridorer och förflyttning mellan dessa. Acke fick synintryck i första korridoren och skickade utan synintryck på andra. Han är duktig på att gå ut på djupet med full hastighet. Vi behöver istället fokusera på att slå på näsan på en gång. Tror jag har en plan inför nästa tillfälle.

Även Zita fick avsluta med ett uppletande. Denna pillerburk smällde inte riktigt lika högt som de tuggvänliga skinnen, men ok den fick funka, och det gjorde den ju helt klart.

Tack tjejer för en supertrevlig dag. Vi åkte hem mer än nöjda och hoppas att även ni gjorde så.

Ett extra stort tack till Marie som tagit så fina bilder på vår träning.