Filmtajm

Hemkommen efter en fantastisk dag i skogarna i Vappersta tillsammans med Åsa & Modde. Acke visade sig från sin bästa sida. Det betyder inte att han var exemplarisk utan snarare att han visade upp sig från sin rätta sida. Det gör det lättare att analysera och fundera ut hur jag ska arbeta vidare med honom och hans viltintresse. Mycket tankar fick vi med oss hem.... Tack!!

Här hemma väntade min fantastiska man med champagne, röda rosor och en present, allt för att fira gårdagens framgång. Jag är oerhört lyckligt lottad!

Sedan var det filmvisning, gårdagens tävling stod på reportoaren.  Hualigen, platsliggningen var en nervpärs även idag. Men själva lydnadsprogrammet är jag oerhört nöjd med. Återigen får jag bekräftat vad duktig han är Acke. Visst är han lite okoncentrerad bitvis, men jag har all förståelse för det, allra helst med tanke på att filmen avslöjar publiken.

Nu kör vi vidare

Underbart när klockan ringer en lördagmorgon på precis samma tid som under arbetsveckan! Jag vet inte

Men idag var det en alldeles särskild anledning, Ackes debut i Lkl 1 på Vällingby BK.

Jag har nogsamt intalat mig att ett 1:a pris inte är det viktigaste, det här skulle vara ett "genrep" Men lik förbaskat så är det ju 1:a priset man vill åka hem med.

Vi var där i god tid för att låta Acke landa i miljön ordentligt. Och när det var dags för platsliggning så hade han nog landat ordentligt. Men när en söt Aussietik börjat med att sitta på hans plats på platsliggningen för att sedan lägga sig bara 7 meter bort, då blir man inte förvånad när det visar sig att en Terv har en väääldigt lång hals. Men kvar låg han.

Tandvisningen gick alldeles utmärkt, där fick vi även höra av domaren att även hon hade noterat hans vackra hals.

Så var det dags för själva lydnaden vilken jag visste skulle bli knivig med tanke på att de väntande ekipagen stod mycket nära plan och där pågick ett ganska intensivt umgänge, med skratt, skall och lek.

Så för att summera:

Platsliggning - 10

Tandvisning - 10

Linförighet - 8 DK vid sättande, gnäll och trycker (gnället och trycket kommer när han tycker det blir jobbig, alltså inte helt oväntat med tanke på vad som pågick runt omkring, vi jobbar på det)

Läggande under gång - 9 (tydligen DK från mig, måste kolla filmen, annars bra läggande)

Inkallning - 8,5 tveksamt avslut (Acke var tvungen att kolla in publiken bakom oss)

Ställande under gång - 8 gick 3 steg

Apportering - 10 (domarens kommentar "så där ska en apportering se ut"!)

Hopp - 10

Helhet - 10 ( med mycket fina vitsord från domaren, hon tyckte jag "förde honom mycket bra" och han höll en god attityd)

181 p, ett 1:a pris med en 1:a placering. Jag är så nöjd, ikväll skålar vi i skumpa och siktar in oss mot nya mål.

Ett stort tack till coachen, Janne, tack för att du var med oss idag

Kroppens förfall

Det började så smått med terminalglasögon. Det var ju skönt att få det med tanke på hur mycket tid som spenderas framför datorskärmen. Sedan har synen försämrats gradvis och helt plötsligt har jag på mig glasögonen nästa hela dagarna. Tar jag dem av mig blir det jag har nära "lätt" suddigt medan det som finns lite längre bort fortfarande syns helt ok. Hmm

Nu har ett beslut sakta vuxit fram. Dags för linser för att underlätta i mitt aktiva fritidsliv, framför allt.  Men efter dagens besök hos optikern, så vet jag inte om jag inte ska ta och revidera mitt beslut. För satan i gatan vilket slit det var med dessa linser. Först ska den ju in, och när jag till slut lyckades med detta konststycke så skulle ju linshel.....et ut. Efter upprepade försök var det bara att krypa till korset, optikern fick hjälpa mig att ta ut den. "Du kanske ska komma tillbaka om ett par dagar och proova igen?!"

Nu kan man ju tycka att jag är alldeles osedvanligt klumpig, och det kanske jag är, men en förmildrande omständighet är ju faktiskt mina långa naglar. Så nu är deras överlevnad i farozonen. Eller så får jag bara strunta i linser, eller så får jag helt enkelt bara lära mig hantera de där små plastbitarna, eller så får jag även i fortsättningen bära glasögon

Ordningen återställd

äntligen börjar man känna igen sig här hemma. Griffonerna har lämnat löpet bakom sig och Acke kan äntligen koppla av här hemma igen.

Trots att vi har haft en jobbig tid så är Acke ändå fantastisk. När vi har åkt hemifrån för att träna, spår eller lydnad så har han lyckats samla ihop sig och prestera riktigt bra. Det är starkt och bådar gott för framtiden. Förhoppningsvis kommer livet med löptikar att lära honom att sortera och att han bättre kommer att kunna hålla ihop när det gäller trots härliga dofter i omgivningen.

Men det kräver sin man och det är dagar som har varit riktigt tuffa och jag har varit helt urtömd på energi när jag krupit i säng. Tur jag har goda vänner och en kär man att luta pannan mot när det behövs.

I dag åkte vi ner till Vappersta för att spåra. Åsa hade lagt 3 välplanerade spår åt Acke av helt olika karaktär. Alla spår nere i Vappersta är alltid en utmaning med tanke på allt vilt.

Det första var kort med tätt mellan pinnarna. Det andra var också kort men med dolda apporter. Det tredje var lite längre och med jämnt fördelade pinnar.

Sammanfattning av de alla - När han spårar ligger han på i ett bra tempo, bra drag i linan.Låter sig inte stoppas av lite motstånd, något jag är van med sedan Zita. Han har ett stort intresse för apporterna och får i stort sett med sig alla in. I "belöningscermonin" är han med bra. Och så vår Akilleshäl, viltet. Vid vissa tillfällen kollar han av, och sorterar bort, för att sedan spåra vidare. Men vid andra svårare passager så "fastnar" han och jag blir oerhört frustrerad. Något jag måste jobba med, mig själv alltså

Efter att Birre fått sitt livsfarliga grustagsspår, med risk för livet så avslutade vi med lite godfika och en stunds skitprat. En supertrevlig dag som inte bara bjöd på trevligt sällskap utan även en oerhörd lyx med färdiglagda, välgenomtänkta spår.

Jakt

En skön promenad förvandlas i ett nafs till SKIT!! Acke drar på vittringen av en hare som ligger och trycker i snåren. En millisekund hejdar han sig men drar vidare lika bestämt. Skadan är redan skedd och jag väntar därför sedan tyst in honom. Inombords kokar jag av ilska och frustration. Detta gissel som jag sliter med verkar inte ha gett något som helst resultat.

Han kommer tillbaka som han brukar, lätt andfådd men verkar helt oberörd. Då tappar jag fattningen och man kan säga att han är i onåd, ingen underdrift.

Resten av promenaden går han slickad intill mitt lår, lös, men det är så dags. Hem kommer jag arg som ett bi, tur att jag har en förstående man som låter mig slicka mina sår och släcka min ilska genom att prata av mig, med honom, Marie och Linda.

Till Ackes försvar ska man väl säga att livet inte är så lätt när den ena löptiken efter den andra avlöser varandra här hemma. Och en ytterligare förklaring kan vara flockkänslan, han och Zita lösa tillsammans, visserligen drar inte hon, och jag springer inte mycket heller ;-) men kanske kan man här hitta bidragande orsaker.

Hur går vi vidare? Vi kämpar på med stor hjälp av fantastiska Åsa och hennes Antijakt. Jag ska nog undvika att låta Acke och Zita vara lösa tillsammans, och jag ska försöka "söka upp" problemet. På't igen bara 

Jag fortsätter mitt slit med det här förstås. Jag hoppas att vi ska få det hanterbart.

helgens spår

I lördags åkte vi ut i skogen tillsammans med Marie och Carma för att spåra. För dem var det nypremiär då det inte blivit så¨mycket spårande för deras del av flera anledningar.  

Men Carma visade att spår är toppen och att hon inte glömt hur man gör.

Acke gick fint i spåret, men visade ganska tydligt när han blev trött. Strax därefter kom svårighet med vildsvinsbök och hund som rastades tillsammans med att Marie inte riktigt hade koll på var hon hade gått. Efter en stund bröt vi, jag selade av och var faktiskt nöjd ändå. Och någonstans därute ligger en burk med lite mumsig hundmat i

I dag åkte vi ut i skogen med Lena & Ella. Acke spårade på bra och i dag behövde vi inte sela av förrän vi var klara och hittat slutet. Summering - gick fint i spårkärnan bitvis men blandade med att gå fint jämte spåret för att gå in och markera/hämta pinnarna. Hmm, ingen vind så varför vetifanken?

Uppletandet -supernöjd. Bra fart ut, bra fart in på två varianter. Två korrider i 90' vinkel  och två korridorer 

jämte varandra med ca 50 meter emellan

Nu är vi hemma och sliter vårt hår pga Ackes oförmåga att gå ned i varv med löptikar under nosen.

Spårsöndag.... och måndag

tillsammans med Lena & Ella. Två kortare till Acke fick det bli den här gången. Första gick fint, fick med sig pinnarna in, men blev lite störd av en barnfamilj på söndagsutflykt. Fortsatte till slutet och jag var hyfsat nöjd.

Vi tog det andra spåret ganska på en gång. Starten var ok, men det var väl också det enda. Visserligen hade han flera pinnar med sig in men jag kan inte säga att han spårade bra till dem. Färskt vilt fångade hans intresse, troligen älg, och spåret hade då inte mycket värde. Vi kom vidare till slut och tog oss till slutet, men nöjd? Nej det kan jag inte påstå.
Tankar snurrade, kan det vara så att Antijakten kanske har motsatt effekt. Kanske tar viltintresset över? Är det verkligen bra det här? Är vi på rätt väg? Jobbvecka följer hur ska jag nu hinna få till nya spår, helst omedelbums.



Pratar med Åsa lite senare, mycket tänkvärdheter fick jag med mig i det samtalet. Inte bara spårtankar. Vi bestämmer att nya spår MÅSTE köras på en gång. Precis som jag önskade, vilken tur jag har.

Och efter dagens spår sitter jag här med ett leende på läpparna. För attans vad bra han var, lilla Acke. Säker i spåret, vinklade som om han aldrig gjort annat, hanterade viltövergången MYCKET bra och fick med sig pinnarna innan. Vila en stund för att sedan ta ett nytt spår. Den här gången i mer öppna marker och även det hanterade han väldigt bra. Han fortsatte lika säkert som i förra spåret, han överraskade mig enormt, mina tvivel kom på skam och jag är oerhört stolt.

Fantastiska lilla hund. Och inte att förglömma, Åsa som tog sig tid och hjälpte oss.

Nästa tillfälle

blev idag. Vi gav oss ut i skogen där det redan fanns riggade situationer klara. Acke hade ingen om vad som väntade honom och det klarade han bra. Nej, satt som det skulle och vi fick en fin start inför stora skogen.

Till vardags när vi tränar lydnad så finns det ingentin som kan bräcka hans godisbelöningar även om bus numer även fungerar bra. Jag försöker variera dem så gott jag kan och fungerar bra. I konkurrens med viltet så blev det förra gången uppenbart att godisbelöningen inte kunde mäta sig med dragningen till vilt.

Så den här gången hade jag laddat extra, renskaven var packad.

Vi gav oss in i "stora skogen" där vi var säkra på att stöta på vilt. Spåren var tydliga, rykande färskt bajs kantade vår väg.

Ett synintryck fick vi till med ett "nej" som ekade genom hela skogen och Acke bröt!!! Sedan fick vi jobbad vidare med vittringsintryck och det fanns det gott om. Fokus låg på kontakt i all denna vittring och det gick mycket bra idag

renskav i hela ansiktet

Vi avslutade hela "Antjakten" med ett spår. En svår utmaning med tanke på omställningen, men han klarade det ändå bra. En pinne bort bara, matte är nöjd

Vi fikade, summerade dagen och pratade lite skit. Vilken toppendag

Antijakt II

Dags att åka ner till Wappersta för Antijakt del II.

Acke har ett stort intresse för jakt, harar och rådjur är heta villebråd. Så mina förväntningar på Ackes prestationer var inte stora.  Mer än att jaga, det är han bra på. Ganska snart var det upp till bevis. Mitt nej, räckte inte långt, tyvärr, den starka doften  av hjortarna gjorde honom totalt blockerad och han drog.

När han, efter en kort stund, kom tillbaka försökte vi jobba med synintryck, men hjortarna hade vett att hålla sig undan. Vi riggade istället en situation, som han hanterade ganska bra. Därefter blev det vila.

Vid andra passet jobbade vi bara med riggade situationer och där fick vi till riktigt bra träning.  Nej satt som det skulle och vi kunde avsluta dagen med en positiv känsla.

Nästa tillfälle är redan inplanerat. Då börjar vi med riggade siutationer för att sedan gå på viltet direkt.

Träning

Veckan har bjudit på lite träning förstås. Vi började med lite träning i snöstorm, varför se motgångar när man kan se möjligheter?

Ett bra pass, där en del av fokus låg på apporteringsträningen. Mycket att tänka på, det är minsann inte bara att springa ut och hämta en apportbock. Många små delar som ska stämma och alla tillsammans ska bli 10++. Vi jobbar vidare.

Snabba ställanden, inte vid inkallning, utan generellt, ytterligare ett projekt. Vi har nog hittat ett sätt att arbeta med det. Behöver jag säga mer, vi jobbar vidare.

Ett pass inomhus. Apporteringsträningen, så klart, fortsatte vi med. Nya tillbehör ska inhandlas, förstås! Hundsport är i allra högsta grad en materialsport. Vi jobbade också vidare med vittringsapporteringen och ”up”. Det känns som vi är på rätt väg

Inomhuspasset bjuder på en fantastisk möjlighet att se två unga hanhundar jobba och vila sida vid sida. Samspelet mellan dessa är fantastiskt. Svårt att beskriva, måste nästan ses. Men respekten och tilliten för varandra är stor, nästan rörande. Kanske är det bara min ovana och mina fördomar om hormonstinna hanhundar som gör det så stort, men jag är så imponerad av de här hundarna tillsammans.

Så ett till pass utomhus som avrundar veckans lydnadsträning. Träningen gick fint och den tänkte jag inte säga så mycket om. Men jag vill poängtera vikten av goda träningskamrater som hjälper en framåt, som känner mig och min hund, som man kan bolla tankar och idéer med. Jag är lyckligt lottad som har sådana omkring mig. En del är nyare bekantskaper och en del av er har jag kamperat ihop med under många år, utan er vore jag inget. Ett stort tack!!

Äntligen tid för Blogg!!

Förra helgen spenderades i metropolen Mjölby med boende på hotell Miskarp. Men den mesta tiden spenderades i inomhushallen i Boxholm.

Vi delades in i två grupper och fick själva lägga upp en plan för vår träning. Min tanke var att den här helgen passa på att köra igenom Lkl 1 för att se hur Acke höll ihop.

Svårt var det förstås, och jobbigt tyckte han att det var. Mycket ljud, många intryck, helt ny miljö och lång väntan och då blir det lätt ljud vid starterna i fotgåendet. Förståeligt, men något vi måste lära oss att hantera.

Programmet i övrigt då? Jo, när vi summerar träningen under hela helgen så får vi nog börja fundera på att anmäla oss till en tävling

Vi fick med oss många andra bra tips hem, vi hade ett mycket trevligt umgänge och knöt många trevliga kontakter. Helgen bjöd på många glada skratt och trevliga instruktörer, vad mer kan man begära?!

Söndag

Ett par timmars träning fick vi allt till i helgen, trots denna isande kyla. Vi fick möjlighet att vara inomhus och en sådan chans missar man ju inte.

Vi filar vidare på de moment vi har och försöker att jobba vidare med dem på bästa sätt och om möjligt göra dem ännu bättre i och med att Acke blir säkrare och säkrare.

Lite nya saker har vi förstås också petat in även om det är en lång väg till dess de är aktuella. Men för att vi ska fortsätta att tycka att det är roligt måste nya utmaningar ju skapas.

Idag består dagens mest av härliga promenader i det vackra vinterlandskapet. Griffonerna och Zita har tyvärr besvär med köldkramp mest hela tiden de här dagarna. Men Acke är skönt obesvärad.

Eftermiddagen tillbringas i Viksbergs ridhus där BBK arrangerar lydnadstävlingar. Jag ska vara skrivare så det är väldigt avslappnat för min del. Vi får se hur många startande som kommer. I denna iskyla som råder hade jag nog avstått om jag var lottad bland dem som är sist ut.

Kusinen från landet

Vi hade finbesök i veckan. Mamma och Chili var här och hälsade på med övernattning inkluderad.

 Av hundarna här hemma i flocken så har Chili valt ut sin favorit. Acke!

Han är fantastisk med den lilla skrutten. Oerhört tolerant, mjuk och försiktig. Ja återigen ger han mig anledning att känna mig otroligt stolt.

Zita bryr sig inte mycket om henne. Vilket ju också är ett jättebra sätt förstås att hantera detta lilla yrväder. Zita blir ju därför ganska ointressant och får därför vara i fred. Toffee och Zoleil däremot har fullt sjå med att hålla ordning på henne. De försöker lära henne att veta sin plats.

Lugnet har åter lagt sig, brasmys 

Älskade barnbarn

Alice

Melvin

Träna eller inte träna

Med tanke på fredagens reaktion så var jag lite tveksam till dagens träning. Tyckte inte riktigt han var sig själv på morgonen men vi packade ändå ihop oss och gav oss iväg.

Vi hade ju redan tidigare planerat hur spåret skulle se ut, något kortare med många pinnar. Tur var väl det, för Ackes mage var inte i toppform. Spåret gick ändå bra och uppletandet likaså.

Här ser vi Ella "in action" och även Zita var med, glad och lycklig, och visade att takterna sitter i.

Griffonerna var hemma med Janne och låg framför brasan och mös

Allergisk reaktion

Fredagens träning tog en ände med förskräckelse. På väg ut i bilen ser jag att Acke har som stora blemmor på nosen. Hmm vad kan det vara?! Lägger in honom i bilen men är lite orolig när jag åker hem. Väl hemma blir det bara värre och värre. Oron smyger sig på så vi försöker ringa till veterinären men telefontiden var salut. Ringer Linda som ringer Malin. Så länge han inte kräks, vinglar eller får svårt att andas så kan vi "ta det lugnt". Vi vakar över honom noga och  bestämmer oss till slut för att vi nog kan gå och sova.

Under natten kräktes han visserligen men det tog vi med ro. Antog att det var bra att få upp det han reagerat på. Vad var det då som han reagerade på? Troligen grisöra!! De är nu bannlysta här hemma.

Zita 9 år

Min bästa Zita, tänk att du nu har hunnit bli 9 år. Tänk vad mycket vi har upplevt tillsammans och än har vi mycket kvar att hitta på. Tanten i dig har börjat titta fram, men det är också en del av din charm. PUSS!

Avslutar med märgben

Fredagsmyset inleddes med lite hundträning. Tanken var att möta Åsa på SSBK men med tanke på underlaget bestämde vi oss för att träna inne istället. Inte tokigt alls, riktigt bra faktiskt :-) Vi fick tillfälle att peta i detaljer, träna på filten, störningsträning och pröva lite nytt tänk. En fin start på helgen.

Lördag förmiddag var inbokad för Sandra&Jade. Det skulle filmas och jag & Marie var utsedda assistenter. Zita fick även hon assistera lite, säker hund på platsliggningen. Bästa Zita!  

Acke fick vara med lite i pausen. Vi jobbade vidare med framför allt störningsträningen.  

Innan vi åkte hem gick till uppletanderutan, som ju inte är sig riktigt lik efter att Dagmar & Emil  varit på besök. Men  vad gör det, omväxlande terräng och de föremål som jag lagt ut i två korridorer hämtades hem.

Helgens hundträning avslutades i Sickla Köpkvarter. Svårt och utmanande, mycket att hålla reda på och det tar en stund för Acke att samla ihop sig. Men när han väl gjort det så blir det bra och han klarar utmaningarna fint. 

När en situation blir jobbig, eller om han inte riktigt förstår så kommer det lätt ljud. Detta är ett stort NO så det gäller att vara uppmärksam och hjälpa honom att inte hamna i sådan situationer.

Låter som en späckad helg, men jag har också kroknat strax efter åtta varje kväll. En vecka med en magsjuk liten Toffee har satt sina spår, att vara uppe och ute ett par gånger varje natt är inte riktigt min melodi. Nu är hon återställd vad det verkar, men vi väntar fortfarande på provsvaren från veterinären. 

HD-A ED-UA

Äntligen kom beskedet. Acke har strålande vackra leder!

Så klart hade vi älskat honom precis lika mycket och givetvis hade vi fortsatt på vår redan valda väg om det hade visat sig att de inte var så bra. Men när man nu har fått förmånen att äga denna fantastiska hund så hade det kännts extra tråkigt om lederna inte varit topp.  Så nu vet vi att det är grönt ljus för det mesta vi kan tänka oss att ta oss för. Jippie!!

Ishalka och Iskallt

men vad gör väl det när man ska ut i skogen och spåra.

Vi möttes upp i skogarna kring Fituna där vi inte varit på länge. Vi lade ganska snabbt ut våra spår och körde i dag uppletande medan spåren låg till sig. 2 korridorer - 2 av benen i ett kors, med 3 föremål i varje.

Givetvis jobbade vi med uppletandet men fokuserade också på att transportera oss fram till och mellan korridorerna. Acke visade idag också prov på att avlämnandena är på G. Ett bra uppletande med nosen på direkt och snabba ingångar. Nöjd!

Spåret då? Jo det gick bra, men med mycket vind så hamnade han vid sidan av spårkärnan. Vi fick inte med oss alla pinnar in, men det berodde nog inte på det utan snarare på viltintresset som tog över när han blev lite trött. "Man" gör det ju gärna lätt för sig bitvis.

Men när jag summerar så är jag ändå nöjd med dagens träning i skogen.

Ella då? Vi kan vara glada att vi lever ;-)    Vid hennes spårslut stod bilar parkerade och vi hörde hundar som drev. Det bekom dock inte henne

Efter lite fika i solen åkte vi hem lätt nedkylda. En toppendag, nu ser vi fram emot söndagen med lite lydnadsträning