2010 (hund)året som gick

Det här året var målen högt ställda. Min förhoppning var att lyckas kamma hem, framför allt, ett Spårchampionat men givetvis också ett Lydnadschampionat. Spårchampionatet fick vi skjuta på framtiden, men Lydnadschampionatet fick vi med oss hem i alla fall. Glädjen var givetvis stor men för mig kommer Spårchampionatet alltid att ha lite större värde då vi har strävat och kämpat i så många år ute i spåren efter just detta. Då lovar jag att Bollingerkorken flyger i taket

Att bli 3a på Sörmlandsdistriktets DM var något som jag och är väldigt stolt och glad över. Av alla dessa duktiga hundar med deras förare så kom vi på tredje plats, duktiga Zita. Men på klubbens egna KM i lydnad hade Zita tankarna på annat håll, så där lämnade vi planen innan vi knappt hann börja.

Med Griffonerna, Toffee och Zoleil har vi haft ett bra år. Toffee har bevisat att mognad ger skönhet och har detta år fått två första pris med CK. Så vi hoppas att även Zoleil finner samma mognad med tiden men som redan nu bevisat att skönheten finns där då hon har fått 2 Cert och ett Reserv CACIB.

Så till den stora omtumlande händelsen, den som rört om i flocken och ordningen, Acke.

Tankarna har ju funnits där, men framtiden har känts långt borta. Men verkligheten kryper närmare och det är bara att inse att åren går. Zita närmar sig åtta år och slutet på hennes karriär börjar anas i horisonten. Ett hundliv utan träning och tävling är inget för mig att tänka på. Att promenera runt kvarteret, pinka hunden mot stolpen och småprata lite med de andra hundägarna är inte riktigt min melodi. Jag har insett att inne i mig bor en liten tävlingsmänniska som älskar detta med hundträning och tävling.

Så vem skulle då bli det utvalda att axla Zitas mantel, bara detta att välja ras! Så för att göra en lång historia något kortare så gjorde slumpen att det blev just Acke. Denna härliga Tervkille som jag hoppas få uppleva så mycket med. Siktet är högt ställt, ja ändå mot stjärnorna. Tack Linda för att du gav mig chansen.

Till sist ett stort tack till min älskade man, Janne, som ger mig chansen att leva ut mina drömmar. Utan dig skulle inget av allt detta vara möjligt.

20100717

Valpträff light

Före året tog slut samlades fyra stycken av de åtta valpar som lämnade Dakaru's kennel före lite drygt en månad sedan.

Kul att se valparna med deras likheter och olikheter och att få träffa de som de små söta har med sig i andra änden av kopplet.

Lina och Johan bjöd som vanligt in med otrolig gästfrihet och värme och man känner sig alltid lika välkommen.

Vi tog en härlig promenad tillsammans där även Kastor och Rusa var med. Många längs vår väg gjorde stora ögon, en imponerande syn det förstår jag. Vi avslutade med en härlig lunch medans valparna fortsatte tumla runt inne i huset

Acke 

Acke och Aslan

Aslan, Acke, Ascot och Alice

(bilderna är lånade av Linda Frisk)

Lektionspass 3

hos Lotta var det dags för idag. Måste säga att jag idag hade lite ågren för att åka dit. Herregud det har ju varit jul och allt, hundträningen har inte stått överst på listan varje dag precis. Men vi gav oss ändå iväg.

Och liksom vid de andra tillfällena åkte vi hem nöjda. Hon ger oss de små, små verktygen att ta ett steg vidare. Förklarar vad det vi gör nu kommer att ge i förlängningen och då blir ju allt solklart. Visst är det så att jag redan vet och kan en massa. Men det känns bra att ha någon som styr upp mig och som ger mig verktygen och möjligen hjälpen att ta mig förbi de "misstag" jag har gjort med Zita.

Nu kör vi vidare i några veckor till för att sedan hinna med ett tillfälle till innan kursen börjar. Då blir det nog paus i dessa lektioner men jag är säker på att vi kommer att plocka upp dem igen.

I kväll kommer den älskade gullungen Melvin hit på övernattning. Det ser vi fram emot, Melvinmys!

Julfirandet

har börjat lägga sig. Vi hade en fin traditionell julafton tillsammans med barn och barnbarn, mycket god mat och fina julklappar. Tomten var snäll i år också.

Mysiga snöpromenader med tuffa Griffoner som kämpar i djupsnö och Acke som skuttar runt, glad och nöjd. Zita njuter av snön och lite frihet, att få sträcka ut och springa i full fart. Den varma glöggen väntar i stugvärmen där vi njuter av lugnet och myser i soffan med TV-underhållning

Så mycket träning har det inte varit, men idag tog vi tag i det ordentligt.  Zita och Acke fick följa med ner till Vårbergs IP, där det åtminstone finns en plogad parkeringsplats. Där mötte vi upp med Marie och hennes hundar. Zita och Love visade att hos de "gamla tanterna " sitter takterna i utan en massa nötande. De tyckte det var toppen. Acke fick ägna en del av sin tid till att avreagera på traktorn, MYCKET bra träning. Sedan kämpade Marie med att pocka på Ackes uppmärksamhet, till och med rullandes på marken. Hon var VÄLDIGT spännande, men Acke valde trots det att komma till sin matte. Stolt, Ja visst!!

Lämnar skolbänken

för den här gången.

I går var den avslutande tentan och magkänslan säger mig att det gick bra. En otroligt lärorik kurs med så mycket matnyttig hundkunskap. Men att ha en uppbokad kväll hela terminen tar sin tid och kraft så det är ganska skönt att den är över.

Nu tar vi nya tag och satsar på julen så att den blir fröjdefull :-)

Dags för Älvsjömässan

Janne var ju tvungen att stanna hemma i år eftersom lilla Acke behöver sällskap. Så jag kallade in Marie som glatt ställde upp och hjälpte till, tur för mig, hur hade jag annars fått det att gå ihop?!

Vi började med att boa in oss och gav oss sedan iväg till platsen där NM i lydnad gick av stapeln. Vilka hundar - och förare!! Här skulle inspiration hämtas och lite matnyttigt fick jag nog med mig hem.

Så tillbaka till allvaret, denna dag. Meningen var att 3 griffoner skulle ställas. Toffee, Zoleil och Texas. Men under förmiddagens gång fattade jag beslutet att inte ställa Texas. Ett beslut jag idag är väldigt nöjd med eftersom hon inte alls trivdes i miljön. Kanske ett dyrt sätt att vänja sig men ack så bra. Hon kunde åka hem med ett gott minne av detta, det hände inget jobbigt och ett antal köttbullar delades det ju ut. Schysst ställe trots allt.

Att ställa Toffee och Zoleil inför en utländsk domare som dessutom har Griffoner som sin specialitet gjorde det hela extra spännande. Dagen till ära fick båda ett första pris med CK, så helt plötsligt stod jag inför problemet att båda skulle in samtidigt. Men vad har man sin assistent till om inte till att assistera. Sagt och gjort, Marie fick ta Toffee och jag ställde Zoleil. Slutresultat – Zoleil blev tredje bästa tik med ReservCACIB och här blev Toffee oplacerad.

För första gången på väldigt länge åkte jag hem med en glad och positiv känsla från utställningen. Inte det att jag har varit besviken på tidigare utställningar och hundarnas placeringar, men jag har liksom inte förlikat mig med attityden i utställningsvärlden. Men idag hade jag en trevlig dag, träffade många trevliga människor, både gamla vänner, nya vänner och blivande vänner.

Hemma väntade Janne med de övriga hundarna, de hade haft en fin dag tillsammans. Jag tog mig i kragen och satte mig för att plugga en stund inför tentan i morgon och sedan bjöds jag på en underbar middag.

Dagens promenader

är inte riktigt vad de var tidgare, innan Acke flyttade in. De blir kortare, men faktiskt inte nödvändigtvis sämre. Strax intill där vi bor har vi ett par skogspartier som är betydligt mycket mer spännande än vad man kan tro när man passerar dem promenerandes.

 Vi utforskar dem ordentligt, ibland jag och Acke, ibland får Zita följa med medans griffonerna just nu tycker det är alldeles för kallt i den djupa snön så de får en egen promenad

Zita är inte bara den kloka äldre hunden utan visar då och då prov på att uppskatta lilla Acke - I lagom doser 

Efter denna härliga promenad gav vi oss ut i julruschen och klarade raskt av några av julklapparna för att sedan åka hem till dukat bord hos Mika och Daniel.

Lördag

när klockan ringer 05:45 en lördagsmorgon kan man ju börja fråga sig?? Varför? Allra helst efter en orolig natt med Acke som troligen snyltat åt sig alldeles för mycket Märgben som hans lilla mage inte är van vid.

Vi packar snabbt in oss i bilen och styr kosan mot Ridhuset - här ska tränas. Vi var 4 tappra hjältar som stod där tillsammans med, visade det sig, ett annat gäng. Ansvarig i stallet hade dubbelbokat lördagsmorgonen, men för den här gången fick det gå.

Acke fick träna på att hänga vid sidan av plan och efter att ha haft fullt sjå med att hålla reda på allla hundar som passerade, godisar som flög och hundägare som tjoade så rullade han ihop sig på sin lilla filt. Bra

Zita tyckte det var toppen att vara i ridhuet, inte alls så obekant miljö som jag trodde att hon skulle tycka. Hon har ju testat det förut, men det var många år sedan.

 Träningspasset avslutade med lite rastning vid Sturehofs slott.

En stunds vila och lite umgänge med Janne för att sedan styre kosan vidare mot Åkersberga för att träffa Tiina och brorsan Ascot

När vi klev ur bilen var det en glad röst som lilla Acke sprang glatt till mötes - kennelmamma Linda. Ett kärt härligt återseende. Men efter det så var vi tvåbenta inte lika intressanta utan grabbarna var nöjda med att ha varandra. Det var först när Ascot lurade Acke runt husknuten som Acke blev lite osäker och kom tillbaka för att kolla om jag var kvar

Kul att se dem ihop - Ascot något mörkare, mer högbent och något mindre päls. Och tur var väl det annars kanske jag skulle fått med mig fel valp hem.

Lite grann som det var på den tiden då man brukade träffa andra mammor med deras små barn blev det. Och väldigt väldigt trevligt. Tinna. du kan räkna med att Acke och jag snart kommer tillbaka

Kvällen blev lugn, med hundmys i sängen. Somnade gott före klockan 22.00

Boxholms Borgmästarost

Tisdagens träning var på många vis bra. Zita visade att även tristess kan ge resultat. Hon utförde momenten med bravur. Acke tränade lite på sidan av de "stora" och det gick också finfint. Dessutom var det väldigt trevligt, inte fy skam.

Men..... denna kloklippning. Klotången är en styggelse och inte något som Acke alls vill veta av. Har förstått att han är i gott sällskap, men vad hjälper det oss. Klorna ska ju klippas.

Så idag laddade jag med Boxholms Borgmästarost och så satte vi oss på golvet vid balkongdörren, bra ljus. Och efter lite trixande och fixande så VIPS var 4 tassar klippta utan något större problem 1-0 till mig.

Nu ser vi fram emot lördagens ridhusträning och som grädde på moset, besök hos brorsan Ascot.

Julmarknad Siggesta Gård

Jag och Acke åkte ut till Siggesta Gård tillsammans med Marie med Carma och Gisela, idag utan hund.

Vi hade en väldigt trevlig dag där ute, fin julmarknad, vackert iskallt väder och lite trevlig shopping.

Mycket miljöträning för Acke, människor, hästar, getter och höns. Och inte nog med den träningen så skulle bakluckan delas med Carma. Ny erfarenhet som gick mycket bra, för Acke. Carma var lite orolig och tyckte inte bädden där bak var tillräckligt fint bäddad för henne.

Alla dessa människor som var helt betagna av den lilla Acke. Det kan bli lite mycket av det goda men han hanterar dem bra, är nyfiken, hälsar och sedan är det bra med det. 

Givetvis stötte vi på Åsa där ute, men hon svepte i väg som en virvelvind och sedan såg jag inte röken av henne mer.

Fika valde vi att göra hos Systrarna Delselius Bra val!

Janne upprepade fredagens succé på Big Ben, så kvällen spenderades återigen ensam hemma. Men Ackes batteri tog inte slut förrän framåt 21-tiden. Men då var det ingen laddning alls kvar.

Morgonpromenad

Härlig promenad med Zita och Griffonerna

Fantastiskt vackert

Motionstimme

har vi på jobbet och den försöker jag att alltid utnyttja på fredagseftermiddagarna. En bra start inför helgen. Den här fredagen var det Acke som fick sig en härlig tur i skogen

Trots att jag var hemma tidigare än vanligt så hade det ändå börjat bli mörkt. Men Acke var mig tätt i hälarna så det var ingen fara.

Janne med Coverfabriken spelade inne på Big Ben så jag hade en "lugn" hemmakväll med hundarna.

Slocknat

Acke ligger på golvet och sover gott efter att ha kört sitt morgonpass. Ett morgonpass innehåller inte nödvändigtvis träning utan mest kiss & bajs, frukost och lek. Men just denna morgon lyckades vi även klämma in lite träning.

Jag är inspirerad och på gång efter gårdagens timme tillsammans med Lotta. Det var premiär så resan dit blev lite av en prövning, i kolmörker och ishalka och tidsbrist pga tidsoptimism. Men jag blev räddad på vägen av en Lotta som undrade var jag blivit av.

En alldeles egen timme bara för oss kändes, en lyx som gav mig inspiration och blev ett som ett startskott. Tiden fram till nu har vi tagit det lugnt, lärt känna varandra, tränat på namnet och lite som hör hundvardagen till. En start som jag är nöjd med och gjort väldigt medvetet framför allt med tanke på att jag hade detta tillfälle med Lotta inbokat. 

Så givetvis var jag ju tvungen att träna lite på morgonkvisten, den stunden då andra fortfarande sitter och njuter av sin frukost. Vi är nöjda och klämmer nog in ett pass i eftermiddag också.