Man kan bli troende för mindre

Vi åkte ner till Vappersta för att spåra tillsammans med Åsa & Birre. Ackes första spår var oerhört välplanerat med 2 markerade viltövergångar.

Vid den första övergången markerade han ordentligt med en skarp korrigering som han svarade direkt på. Belöning, kissmarkering (med ny korrigering) och pinne direkt efter. Mycket respons, väldigt tydligt kroppsspråk.

Vi tuffar vidare i spåret och vid nästa ”viltövergång” ruskar han av sig och tuffar vidare. Inget stopp, ingenting, men väl en kissmarkering (med korrigering).

Pinnarna har högt värde och slutet plockar Acke glatt upp. SUPER!!! Helt enkelt

Sedan var det min tur att hänga med Åsa & Birre. Han är intensiv, men betydligt mer samlad än tidigare då jag sett honom. Yvigheten är något bortskalad och viljan att jobbar vidare oerhörd.

Så var det Ackes tur igen. Åsa talade deklarerade genast ”klarar han detta är han värd tårta i kväll”. Den här gången var det inga planerade viltövergångar men rejäl störning ändå. Åsa skrämde nämligen upp en stor flock vildsvin när hon lade spåret och mitt i deras lega gick spåret över.

Acke gick med stora, försiktiga steg igenom legan, men markerad pinnen ordentligt. Spårade vidare och markerad tydligt vilt, men valde spåret och pinnen. Och vips skuttade haren snabbt vidare. Så fortsatte det, men märk min förvåning när han gick över slutpinnen! Men lika snabbt hejdade han sig, vindande, backade och tog den. JIPPIE. Allra bästaste Acke, vad han har utvecklats.

Sedan var det dags att göra släktbesök. Lilla Chili, Lagotto Romagnolo, mammas lilla valp. Bedårande söt så klart, ”alla valpar är söta”.

Zita tyckte hon var helt ointressant och Acke skötte sig galant. Bättre än så kan det inte bli.

Nu avslutar vi helgen med middagen som Janne har komponerat, Lammfärsbiffar med potatiskroketter. Lyx!