Ytterligare en heldag

Tror Acke skulle gilla att jag var "arbetsbefriad" Jag får nog satsa på fler lotter.

Idag mötte vi upp Åsa & Birre vid Botkyrka BK för att ge oss ut i skogarna i Grödinge. Birre var inte topp tunnor till sig över att åka Skoda tillsammans med Acke, men det gick bra ändå. Acke visade prov på stort lugn i buren men Åsa var inte riktigt lika nöjd med Birre som tyckte det var lite jobbigt att åka i en främmande bil.

Åsa har alltid en plan, hon är fantastiskt med det och man behöver aldrig fundera på om hon har tänkt till. För det har hon. Något att lära av.

Ackes spår var då givetvis välplanerat, med mycket viltstörning och belöning ganska direkt efter. Han var mycket duktig och klarade försvårningarna mycket bra.

Budföring hann vi också med därute i skogen. Birre var säker, även om ingången var nära, nära. Acke gick förvånansvärt bra med tanke på hur många gånger vi kört det. Vi jobbar vidare på det. Tankar fick jag med mig hem, funderar på hur vi lägger upp det på bästa sätt.

Efter skogsarbetets avslut drog vi vidare till Botkyrka BK för att köra ett pass med lydnad. Vi byggde vidare på gårdagens träning, och på det lade vi en del andra moment som vi inte kört på ett tag. Även de gick bra.

Vi summerar - En härlig träningsdag

Ackes dag

Julklapparna är utdelade och julmaten är äten. Nu återstår några lediga dagar innan vi går in i ett nytt, förhoppningsvis, händelserikt och härligt år 2012.

Så på vår första lediga dag, när många återgår till att arbeta passar vi på att......träna lite hund. Idag var det helt och hållet Ackes dag. Vi började med att åka ut till Botkyrka BK för att möta upp med Linda & Rusa och Sanna & Alice. Acke och Alice började med en härlig stund i "hagen" där de sprang och sprang och njöt i fulla drag. Man blir så glad när man ser hur de njuter av att ha hittat en "frände" och att det fungerar så himla bra. Inga sura miner där inte.

Sedan var det dags för lite mer seriös träning. Vi började med platsliggning. Vilket inte var helt enkelt med två oroliga unghundar, där den ena var märkbart stöd över att skogen höll på att braka samman. Rusa tycktes undra om det verkligen var platsliggning vi höll på med??

För min egen del fokuserade  vi sedan på inkallning, eller snarare på stadgan vid inkallningen. Jag tror på variation, för att få upp Ackes förväntan, få honom att hålla blicken klistrade "i min ´rygg". Inte ta ledigt en stund när jag lämnar honom. Stadga och förväntan. Ja, det gick riktigt bra, trots Moa som rullade i gräset, Alice som inte ville vara uppbunden, inte heller Kastor och som grädde på moset, LÖV som yrde.

Sedan blev det dags för oss att dra vidare. Avslut på filtkursen. Idag var det upp till bevis. Hade vi tränat, har han lärt sig något och kommer det att funka i utemiljö?

Ja, det funkade fint i utemiljö. Lite svårt med att lägga sig ner, men han visste var han skulle befinna sig. Det är väldigt intressant att se hur hundarna agerar, hur de "svarar" på hur vi agerar.

Det har också varit jätteintressant att se hur de andra hundarna i gruppen har utvecklats. Vi har ju minst sagt varit en brokig samling. Alla har gjort jättestora framsteg i det/med den man har att jobba med.

Ett stort tack till Åsa & Modde som håller i kursen. Är så glad att jag "hittat" er

Man kan bli troende för mindre

Vi åkte ner till Vappersta för att spåra tillsammans med Åsa & Birre. Ackes första spår var oerhört välplanerat med 2 markerade viltövergångar.

Vid den första övergången markerade han ordentligt med en skarp korrigering som han svarade direkt på. Belöning, kissmarkering (med ny korrigering) och pinne direkt efter. Mycket respons, väldigt tydligt kroppsspråk.

Vi tuffar vidare i spåret och vid nästa ”viltövergång” ruskar han av sig och tuffar vidare. Inget stopp, ingenting, men väl en kissmarkering (med korrigering).

Pinnarna har högt värde och slutet plockar Acke glatt upp. SUPER!!! Helt enkelt

Sedan var det min tur att hänga med Åsa & Birre. Han är intensiv, men betydligt mer samlad än tidigare då jag sett honom. Yvigheten är något bortskalad och viljan att jobbar vidare oerhörd.

Så var det Ackes tur igen. Åsa talade deklarerade genast ”klarar han detta är han värd tårta i kväll”. Den här gången var det inga planerade viltövergångar men rejäl störning ändå. Åsa skrämde nämligen upp en stor flock vildsvin när hon lade spåret och mitt i deras lega gick spåret över.

Acke gick med stora, försiktiga steg igenom legan, men markerad pinnen ordentligt. Spårade vidare och markerad tydligt vilt, men valde spåret och pinnen. Och vips skuttade haren snabbt vidare. Så fortsatte det, men märk min förvåning när han gick över slutpinnen! Men lika snabbt hejdade han sig, vindande, backade och tog den. JIPPIE. Allra bästaste Acke, vad han har utvecklats.

Sedan var det dags att göra släktbesök. Lilla Chili, Lagotto Romagnolo, mammas lilla valp. Bedårande söt så klart, ”alla valpar är söta”.

Zita tyckte hon var helt ointressant och Acke skötte sig galant. Bättre än så kan det inte bli.

Nu avslutar vi helgen med middagen som Janne har komponerat, Lammfärsbiffar med potatiskroketter. Lyx!

Frostnupet

Trots att det inte blev någon utställning för oss i år, så är ändå den här helgens lördag vikt för Älvsjömässan. Mycket att titta på, lite att shoppa och många trevliga människor att träffa. Så efter att ha spenderat en mycket trevlig lördag på mässan tillsammans med Marie & Sandra så var det bara att ge sig ut i skogen idag.

Lena & Ella slöt upp, vi är ett troget spårteam hon och jag, denna småkyliga söndagmorgon. Jägarna var också där, men de verkade inte märkbart störda över vår närvaro och vi höll oss på olika håll.

Acke var väl inte riktigt i sitt esse. Eller så kanske det var det han var, men inte höll han sig i någon spårkärna. precis. Svårt underlag med, med mycket doft i allt det frostnupna. Som krydda på moset, var det än mer grisbök än vad det brukar vara i de markerna.

Summa summarum, vi tog oss runt spåret med långt ifrån alla pinnar med oss in, men väl slutet. Så runt på något vi oss ju uppenbarligen.

Avslutar nu helgen med en lugn söndageftermiddag/kväll i väntan på middagen som Janne tillagar åt oss.

Söndag morgon

och jag har alldeles glömt bort att höra av mig till min träningskamrat, Lena S, som jag lovat. Som tur är vet jag att hon är morgonpigg så jag drar iväg ett SMS, klockan är 08.15, ”Hur ser din dag ut?”. Snabb får jag ett svar, ”Är redan ute i skogen, kan lägga ett spår till dig”

Fantastiskt vilka träningskamrater man har.

Jag snor mig på, svänger ihop lite frukost till oss och drar iväg. Vi kommer fram precis lagom till påsläpp så det är bara att köra. 

Ganska mycket vind, så i början blev det lite yvigt och svårt att läsa av Acke. Efter att tag kommer vi in i lugnare marker och då går han som en klocka. Alla pinnar med oss in, trots att han i dag visade upp ett nytt beteende. Plocka upp pinnen för att snabbt gå vidare för att sedan släppa den efter en stund, det gäller att hänga med i svängarna. Så vill jag så klart inte ha det, men han tog mig med överraskning, inte bara en gång men två. Engångsföreteelse, ja kanske, men som sagt, nytt fenomen att uppmärksamma.

Jag hängde sedan med Lena & Ella i deras spår. Ella visar verkligen att hon har mognat och Lenas promenader i skogen har på så vis kortats av, inte så många extra lovar längre. Skönt, då räcker krafterna till annat också.

Vi avslutade med lite uppletande. 4 föremål i två korridorer och som avslut provade vi en ny idé. Jo då, den kan nog bli användbar. 

Veckan som gick

mörkret har kommit och snön håller sig borta. Skönt i och för sig utan snö, jo, jag hör till dem som klarar mig utan. Men detta mörker, det begränsar ju träningsmöjligheterna, vilket är trist.

Men vi har en ganska stor hall med flera stora speglar. Så där nere kan vi hålla på och pyssla, häromdagen fick jag tom lite hjälp av Janne

Positionen vid fot, apportering, "filten" och fjärren. Ja, lite av varje går att hitta på.

Men idag var vi iväg till DTBK och tränade ihop med Linda & Rusa och Tiina och Ascot. I uppletande hade vi en liten plan, jo då, tänket fungerad ganska bra. Lite nya idéer och tips från Linda tog vi också med oss hem :-)

Lydnaden. Linda hjälpte mig att brainstorma lite, framför allt kring hoppet och apporteringen. Tack för det.

I kväll softar vi med "Så mycket bättre" Men just nu väntar jag på en härlig middag som Janne håller på att "koka ihop"