tillsammans med Lena & Ella. Två kortare till Acke fick det bli den här gången. Första gick fint, fick med sig pinnarna in, men blev lite störd av en barnfamilj på söndagsutflykt. Fortsatte till slutet och jag var hyfsat nöjd.
Vi tog det andra spåret ganska på en gång. Starten var ok, men det var väl också det enda. Visserligen hade han flera pinnar med sig in men jag kan inte säga att han spårade bra till dem. Färskt vilt fångade hans intresse, troligen älg, och spåret hade då inte mycket värde. Vi kom vidare till slut och tog oss till slutet, men nöjd? Nej det kan jag inte påstå.
Tankar snurrade, kan det vara så att Antijakten kanske har motsatt effekt. Kanske tar viltintresset över? Är det verkligen bra det här? Är vi på rätt väg? Jobbvecka följer hur ska jag nu hinna få till nya spår, helst omedelbums.
Pratar med Åsa lite senare, mycket tänkvärdheter fick jag med mig i det samtalet. Inte bara spårtankar. Vi bestämmer att nya spår MÅSTE köras på en gång. Precis som jag önskade, vilken tur jag har.
Och efter dagens spår sitter jag här med ett leende på läpparna. För attans vad bra han var, lilla Acke. Säker i spåret, vinklade som om han aldrig gjort annat, hanterade viltövergången MYCKET bra och fick med sig pinnarna innan. Vila en stund för att sedan ta ett nytt spår. Den här gången i mer öppna marker och även det hanterade han väldigt bra. Han fortsatte lika säkert som i förra spåret, han överraskade mig enormt, mina tvivel kom på skam och jag är oerhört stolt.
Fantastiska lilla hund. Och inte att förglömma, Åsa som tog sig tid och hjälpte oss.
2 kommentarer:
Roligt att han är så duktig - men det är ju inte så konstigt när han har en så bra matte kram mia
Härlig läsning! Det kommer säkert bli jättebra det där:-)
Kram Sussie, Myzzko o Vinna
Skicka en kommentar