Spårsöndag.... och måndag

tillsammans med Lena & Ella. Två kortare till Acke fick det bli den här gången. Första gick fint, fick med sig pinnarna in, men blev lite störd av en barnfamilj på söndagsutflykt. Fortsatte till slutet och jag var hyfsat nöjd.

Vi tog det andra spåret ganska på en gång. Starten var ok, men det var väl också det enda. Visserligen hade han flera pinnar med sig in men jag kan inte säga att han spårade bra till dem. Färskt vilt fångade hans intresse, troligen älg, och spåret hade då inte mycket värde. Vi kom vidare till slut och tog oss till slutet, men nöjd? Nej det kan jag inte påstå.
Tankar snurrade, kan det vara så att Antijakten kanske har motsatt effekt. Kanske tar viltintresset över? Är det verkligen bra det här? Är vi på rätt väg? Jobbvecka följer hur ska jag nu hinna få till nya spår, helst omedelbums.



Pratar med Åsa lite senare, mycket tänkvärdheter fick jag med mig i det samtalet. Inte bara spårtankar. Vi bestämmer att nya spår MÅSTE köras på en gång. Precis som jag önskade, vilken tur jag har.

Och efter dagens spår sitter jag här med ett leende på läpparna. För attans vad bra han var, lilla Acke. Säker i spåret, vinklade som om han aldrig gjort annat, hanterade viltövergången MYCKET bra och fick med sig pinnarna innan. Vila en stund för att sedan ta ett nytt spår. Den här gången i mer öppna marker och även det hanterade han väldigt bra. Han fortsatte lika säkert som i förra spåret, han överraskade mig enormt, mina tvivel kom på skam och jag är oerhört stolt.

Fantastiska lilla hund. Och inte att förglömma, Åsa som tog sig tid och hjälpte oss.

Nästa tillfälle

blev idag. Vi gav oss ut i skogen där det redan fanns riggade situationer klara. Acke hade ingen om vad som väntade honom och det klarade han bra. Nej, satt som det skulle och vi fick en fin start inför stora skogen.

Till vardags när vi tränar lydnad så finns det ingentin som kan bräcka hans godisbelöningar även om bus numer även fungerar bra. Jag försöker variera dem så gott jag kan och fungerar bra. I konkurrens med viltet så blev det förra gången uppenbart att godisbelöningen inte kunde mäta sig med dragningen till vilt.

Så den här gången hade jag laddat extra, renskaven var packad.

Vi gav oss in i "stora skogen" där vi var säkra på att stöta på vilt. Spåren var tydliga, rykande färskt bajs kantade vår väg.

Ett synintryck fick vi till med ett "nej" som ekade genom hela skogen och Acke bröt!!! Sedan fick vi jobbad vidare med vittringsintryck och det fanns det gott om. Fokus låg på kontakt i all denna vittring och det gick mycket bra idag

renskav i hela ansiktet

Vi avslutade hela "Antjakten" med ett spår. En svår utmaning med tanke på omställningen, men han klarade det ändå bra. En pinne bort bara, matte är nöjd

Vi fikade, summerade dagen och pratade lite skit. Vilken toppendag

Antijakt II

Dags att åka ner till Wappersta för Antijakt del II.

Acke har ett stort intresse för jakt, harar och rådjur är heta villebråd. Så mina förväntningar på Ackes prestationer var inte stora.  Mer än att jaga, det är han bra på. Ganska snart var det upp till bevis. Mitt nej, räckte inte långt, tyvärr, den starka doften  av hjortarna gjorde honom totalt blockerad och han drog.

När han, efter en kort stund, kom tillbaka försökte vi jobba med synintryck, men hjortarna hade vett att hålla sig undan. Vi riggade istället en situation, som han hanterade ganska bra. Därefter blev det vila.

Vid andra passet jobbade vi bara med riggade situationer och där fick vi till riktigt bra träning.  Nej satt som det skulle och vi kunde avsluta dagen med en positiv känsla.

Nästa tillfälle är redan inplanerat. Då börjar vi med riggade siutationer för att sedan gå på viltet direkt.

Träning

Veckan har bjudit på lite träning förstås. Vi började med lite träning i snöstorm, varför se motgångar när man kan se möjligheter?

Ett bra pass, där en del av fokus låg på apporteringsträningen. Mycket att tänka på, det är minsann inte bara att springa ut och hämta en apportbock. Många små delar som ska stämma och alla tillsammans ska bli 10++. Vi jobbar vidare.

Snabba ställanden, inte vid inkallning, utan generellt, ytterligare ett projekt. Vi har nog hittat ett sätt att arbeta med det. Behöver jag säga mer, vi jobbar vidare.

Ett pass inomhus. Apporteringsträningen, så klart, fortsatte vi med. Nya tillbehör ska inhandlas, förstås! Hundsport är i allra högsta grad en materialsport. Vi jobbade också vidare med vittringsapporteringen och ”up”. Det känns som vi är på rätt väg

Inomhuspasset bjuder på en fantastisk möjlighet att se två unga hanhundar jobba och vila sida vid sida. Samspelet mellan dessa är fantastiskt. Svårt att beskriva, måste nästan ses. Men respekten och tilliten för varandra är stor, nästan rörande. Kanske är det bara min ovana och mina fördomar om hormonstinna hanhundar som gör det så stort, men jag är så imponerad av de här hundarna tillsammans.

Så ett till pass utomhus som avrundar veckans lydnadsträning. Träningen gick fint och den tänkte jag inte säga så mycket om. Men jag vill poängtera vikten av goda träningskamrater som hjälper en framåt, som känner mig och min hund, som man kan bolla tankar och idéer med. Jag är lyckligt lottad som har sådana omkring mig. En del är nyare bekantskaper och en del av er har jag kamperat ihop med under många år, utan er vore jag inget. Ett stort tack!!

Äntligen tid för Blogg!!

Förra helgen spenderades i metropolen Mjölby med boende på hotell Miskarp. Men den mesta tiden spenderades i inomhushallen i Boxholm.

Vi delades in i två grupper och fick själva lägga upp en plan för vår träning. Min tanke var att den här helgen passa på att köra igenom Lkl 1 för att se hur Acke höll ihop.

Svårt var det förstås, och jobbigt tyckte han att det var. Mycket ljud, många intryck, helt ny miljö och lång väntan och då blir det lätt ljud vid starterna i fotgåendet. Förståeligt, men något vi måste lära oss att hantera.

Programmet i övrigt då? Jo, när vi summerar träningen under hela helgen så får vi nog börja fundera på att anmäla oss till en tävling

Vi fick med oss många andra bra tips hem, vi hade ett mycket trevligt umgänge och knöt många trevliga kontakter. Helgen bjöd på många glada skratt och trevliga instruktörer, vad mer kan man begära?!

Söndag

Ett par timmars träning fick vi allt till i helgen, trots denna isande kyla. Vi fick möjlighet att vara inomhus och en sådan chans missar man ju inte.

Vi filar vidare på de moment vi har och försöker att jobba vidare med dem på bästa sätt och om möjligt göra dem ännu bättre i och med att Acke blir säkrare och säkrare.

Lite nya saker har vi förstås också petat in även om det är en lång väg till dess de är aktuella. Men för att vi ska fortsätta att tycka att det är roligt måste nya utmaningar ju skapas.

Idag består dagens mest av härliga promenader i det vackra vinterlandskapet. Griffonerna och Zita har tyvärr besvär med köldkramp mest hela tiden de här dagarna. Men Acke är skönt obesvärad.

Eftermiddagen tillbringas i Viksbergs ridhus där BBK arrangerar lydnadstävlingar. Jag ska vara skrivare så det är väldigt avslappnat för min del. Vi får se hur många startande som kommer. I denna iskyla som råder hade jag nog avstått om jag var lottad bland dem som är sist ut.

Kusinen från landet

Vi hade finbesök i veckan. Mamma och Chili var här och hälsade på med övernattning inkluderad.

 Av hundarna här hemma i flocken så har Chili valt ut sin favorit. Acke!

Han är fantastisk med den lilla skrutten. Oerhört tolerant, mjuk och försiktig. Ja återigen ger han mig anledning att känna mig otroligt stolt.

Zita bryr sig inte mycket om henne. Vilket ju också är ett jättebra sätt förstås att hantera detta lilla yrväder. Zita blir ju därför ganska ointressant och får därför vara i fred. Toffee och Zoleil däremot har fullt sjå med att hålla ordning på henne. De försöker lära henne att veta sin plats.

Lugnet har åter lagt sig, brasmys 

Älskade barnbarn

Alice

Melvin